Ibland får man lov att omvärdera sitt första intryck av en doft. Ibland inte.
Jasmin Immortelle Neroli från L’Occitane (ni vet, som uttalas LÅKKSITANN… ja, jag vet, min världsbild är fortfarande lite rubbad sedan denna insikt på Daisy Beauty Expo för snart ett år sedan) var inte en doft som jag hoppade jämfota över när jag testade den i bodylotion form för ett par veckor sedan. Det var inte så att jag tyckte den luktade illa, men jag tyckte väl kanske inte att den kändes riktigt som mig. Men så smorde jag in mig med den av bara farten igen härom dagen och då gick det upp ett ljus för mig – denna är ju inte helt olik Honoré des Prés Vamp a NY. I alla fall tycker min ganska oskolade näsa att de har ett och annat gemensamt. Kanske är det jasminen i denna som påminner lite om tuberosen i Vamp a NY? Oavsett så rynkade inte Slaktar’n på näsan alls när jag hade den på mig, medan han typ svimmar av äckel när jag bär Vamp a NY, och det är ju en liten win i sig, det får man ju säga!
Krämen i sig är också en liten vinst, lätt att smörja in sig med, känns mysigt mjuk på huden och doftar hela dagen. Den kostar 245 kronor och kommer som sagt från L’Occitane.
Men på tal om att omvärdera sitt första intryck av en doft. De där tomteskummen på bilden, med årets smak av Clementin! De luktade banne mig fotsvett när jag öppnade påsen. Jag var tvungen att lägga dem ifrån mig och det tog ett par timmar innan jag ens vågade smaka en. De smakade visserligen inte fotsvett (men de luktade fortfarande av det, enligt både mig, Slaktar’n och tonåringen), men de var faktiskt ganska äckliga ändå. Tyckte i alla fall jag. Somliga i hushållet tyckte däremot att de var svingoda…